Resan fortsätter genom Europa. Från Turkiet till Bulgarien. Gränskontroll nära den Turkiska staden Edirne. Klockan är halv fyra på morgonen. Det tar minst ett par timmar att ta sig igenom respektive lands kontrollapparat. Detta är dessutom en gräns mot Europeiska Unionen.
Vi vaknar upp i huvudstaden Sofia. En kontrasternas stad. Verkligen. Det byggs nytt och modernt som ovan. Den förväntade centraleuropeiska stadsmiljön nedan, med spårvagnar och monument från kriget.
Socialismens miljonprogram är inte helt olika folkhemmets. Som här, hemma i Husby. Men de verkar ha utvecklats lite mer dynamiskt.
I Sofias utkant nedan. Men inte så långt ut som man vill tro. Häst och vagn, rishögar och ruckel.
Landsbygden nordost om Sofia är mindre spektakulär än den turkiska eller serbiska, men släktskapet är tydligt i struktur och utveckling; glesa byar, åkermarker, bergen, produktionsteknik och människor.
Nästa gräns vid Kalotina. Vi stannar till vid en Shell-mack för frukostfika. Nu ska vi ut ur EU igen för att fortsätta genom Serbien. Gränskontrollen tar åter ett par timmar. Busschauffören förklarar att tiden är oförutsägbar och beror på om gränsvakterna vill demonstrera sin makt eller har hunnit tröttna på busslasterna. Precis när vi ska köra ut från kontrollen blir vi stoppade igen. Så där håller det på.
Samtliga bilder jpeg direkt ur kameran. Fotograferat genom bussfönstret.
(ungefär 18-55 mm, f/7, 1/400 s)
Comment