Jag har under året lagt upp några bilder som jag döpt till Fragment (I-V). Jag har många bilder som inte existerar någon annanstans än inom mig själv. Minnesbilder från min barndom, ungdom och mitt vuxna liv. Inte sällan förknippade med en känsla av sorg eller saknad. De är fragmentariska, lösryckta och utan tydligt sammanhang, och jag vet inte om de överensstämmer med verkligheten, eller om de har manipulerats eller till och med skapats i efterhand. Kanske har jag sett ett fotografi och gjort till min egen bild, eller ritat en bild efter vad någon annan berättat? Så fungerar det väl med långtidsminnet.
Bildserien Fragment, som nog inte är avslutad än, är försök att skapa fotografier som känns som just minnesbilder. Som kan ha varit mina egna, eller någon annans. Hela serien finns här.
—
(D300, 50 mm, f/11, 1/40 s)
Comment