Fotografi

I From Back Home (Peterson/Engström) finns ett fotografi av Anders Petersen, ett slags naturfotografi, med några söndertrasade tidskriftssidor utlagda på en bädd av tallbarr. Sidorna ser ut att vara från en porrtidning och man tänker kanske att några ungar har läst den i smyg i sitt gömställe ute i skogen. Sedan har de lämnats att förvittras av väder och vind. En bild bland de många som bygger upp helheten i Petersens berättelse.

Leif Claesson har arbetat med samma motiv, men han har gått mycket närmare. Närmare bildernas ansikten, och kanske närmare den som har använt bilderna. I utställningen Decomposed – Moral Statement hos Centrum för fotografi (mars 2011), visar Claesson upp en rad likartade färgfotografier i stort format. För mig var det en omskakning att få syn på dem. Jag skulle baklänges beskriva dem så här:

Färgstarka naturfotografier från skogsmark, sen höst eller tidig vår. Ljusbruna tallbarr och man kan nästan känna den söta lukten från nedbrytningen till fuktig mylla. Vackra fotografier om man så vill. Men det färgstarka är inte jorden och barren utan det underlag som på varje bild utgörs av en tidningssida, ett färgfotografi, som sugit i sig av fukt och jord. En naturlig del av en människonära natur. Bilderna är kvinnoansikten, i något fall med hals och en bit överkropp. Ansikten med poser och uttryck som från kommersiell estetik; nej det är pornografi. Och kvinnorna bå bilderna saknar ögon. Någon har skurit ut dem från sidan. Barr och jord kryper ur tomrummen. Bilderna ligger som stympade huvuden med utstuckna ögon, nere i marken.

Framlänges så är det det sista som blir det första reflexmässiga intrycket, för mig. En stark känsla av obehag och där sätter tankarna igång; vad är det här egentligen, vem och varför? Vad är fotografens avsikt och roll i detta? Och så vidare. Några av bilderna finns att se via länken ovan.

Leif Claesson tilldelades i veckan Stockholms stads hederspris inom fotografisk bildkonst – Lennart af Petersens–priset – av kommunstyrelsen.

(D300, 35-70 mm)