International Photo Festival II

Natten som gick figurerade fotografen Anders Petersen i en av mina drömmar. I söndags figurerade han i min verklighet när jag deltog i en heldagsworkshop på fotofestivalen i Mullsjö. Workshopen var… omtumlande. Ja, det var väl mer som en intim föreläsning kring Petersens bilder, arbetssätt och fotografiska hemvist; sprängfylld med anekdoter och berättelser; avslutad med en granskning av deltagarnas fotografi. Det var viktigt för mig att få komma lite närmare en människa vars bilder gör ett så intensivt avtryck på mig varje gång jag ser dem. Att få möta den intensiva blicken. Ovanpå en känslosam upplevelse fick vi deltagare med oss metoder, förhållningssätt och en rik källa av fotografiska referenser att ösa ur. Och en del trösterika ord på vägen.

Efter workshopen gick jag en rask promenad kring Mullsjön för att få blod till tankarna. Jag stannade till vid några av planken längs sjön och fick se än fler starka bilder av Katja Tanhua och Bengt Jacobsson (se förra inlägget). Där fanns också sevärda bilder av Evelina Hedlund och Helena N Krig, två av de många engagerade volontärer som fick mig att känna mig verkligt välkommen till fotofestivalen.

Fotografiet ovan har inget med Mullsjö att göra. Det är en personlig bild av en gammal ladugårdsgavel på en plats där jag lekt mycket som barn. På bägge gavlarna finns, som ofta, en trekantig öppning som låter ladugårdssvalorna fritt flyga in och ut under sommaren. Men denna utväg/öppning är spärrad av några tunna brädbitar sedan många år tillbaka. Jag tror att det var min far som spikade upp dem, eftersom en och annan fågel valde att istället flyga mot en fönsterruta lite längre ned på gaveln; mot döden. Det är för övrigt en  märklig slags skuldkänslor och sorg som döda fåglar kan ge upphov till.

Utan denna berättelse om av omsorg spärrade utvägar blir bilden lätt reducerad till en abstrakt geometrisk figur med perspektiv, skärpeövergångar, gråskala och struktur. I bästa fall kan man se något slags tecken i den. Bilden kan lika gärna vändas upp och ned. Och det är en annan, om än viktig, berättelse.

Jag har träffat flera andra fotografer på festivalen, på workshopen och på utställningarna, och fått höra deras berättelser om sina bilder; och det har varit en stor behållning. En människa är mycket intressantare än ett fotografi.

Comment

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s