Fotografi

Kanske tiden, för ett ögonblick, kommit ifatt det här fotografiet av Håkan Juholt i en talarstol i början av september.

Jag blir illa berörd av den senaste tidens journalistiska ansats (det som vi kallar för “drev” i brist på bättre ord). Dels för att jag själv är politiskt engagerad (i ett annat parti än Juholts), och tror att demokratin förlorar på att politiska frågor och ideologiska alternativ ständigt hamnar i skymundan för personfokuserade konflikter.

Men händelsen påminner mig också om den drevsvans som för en tid sedan hängt efter fotografen Terje Hellesø och hans närstående; aggressiviteten och hätskan som klibbat i nätets trådar. Nyfikenheten har spillt över i min blogg, via söktjänster har många trillat in på ett inlägg om Terjes Min plats i ljuset – en bok som för mig definierar Naturfotografin. Både Terje och hans fru Malin har på flera sätt haft betydelse för min personliga utveckling inom fotografin. Jag hoppas innerligt, att de bägge nu åter kan följa stigar som leder in i den svenska fotografiska bildkonsten.

Att bli bedragen. Att bedra. Det kan vi människor aldrig göra ogjort; men alla kan göra sitt val och gå vidare, förhoppningsvis bättre och klokare. Det är en tröst.

(D300, 24 mm, f/11, 1/100 s)