International Photo Festival III

This slideshow requires JavaScript.

Jag åkte hem från Mullsjö och fotofestivalen i måndags förmiddag. Men jag hann med några utställningar till som var viktiga för mig att besöka. Korta noteringar:

  • I Ridhuset hängerAnders Schönborgs lätt abstrakta miljöbilder från en förfallen industri; hårdkokta utsnitt, bleka färger, strukturer och bortglömda funktioner. I blänken lyser aluminiumlaminatet igenom och gör metallen metallisk. Det här var en av de mest originella utställningarna på festivalen och mycket väl inpassat till den stora lokalen.
  • Bruno Helgesson visade stora färgstarka kompositioner med porträtt från andra delar av världen.
  • Rolf Sørensens färgbilder var få, men några av dem var förunderligt starka; som fiskens sista stund.
  • Jag slank in på Galleri [Ø] för att titta på Dan R. Olssons portfolio; Dan assisterade Anders Petersen på workshopen i söndags. En väl sammanhållen samling kvadratiska färgbilder med utsnitt av byggnader och miljöer i ett blekt stadium av förfall, eller möjligen väntan. Marker utan grönska. Den lämnade en känsla efter sig.
  • På folkhögskolan köpte jag en bok på Neva och tittade på Jaana Plaates fina, varma och nära porträttbilder från vad som för mig såg ut som en amerikansk småstad och dess invånare.
  • Rikard Jansson ställde ut naturbilder och annat. Decomposed city blev min favorit.
  • Dean CK Cox. Klassisk dokumentär fotografi från revolutionen i Ukraina.
  • Terjes utställning bestod av några distinkt grupperade fotografier i olika utföranden. Välbekant tryne och ett fint porträtt från “Året” bland annat.
  • JH Engström fick avsluta festivalen för min del. Det första intrycket av rummet och hängningen var rörig med bilder som har ett amatöristiskt utförande, som gamla färgbilder från 1970-talet, där ljus, skärpa och horisonter hamnat lite snett. Men efter en stund framträder bilderna som fragment ur en process. Från graviditetens konstaterande fram till förlossningen av två barn. Tiden däremellan är kaotisk och känslosam för de två föräldrarna. Utställningsrummet tillförde.

Jag hann inte med allt. Tyvärr. Men lämnade fotofestivalen med ett mycket välfyllt förråd att arbeta med. Tack för det!

International Photo Festival II

Natten som gick figurerade fotografen Anders Petersen i en av mina drömmar. I söndags figurerade han i min verklighet när jag deltog i en heldagsworkshop på fotofestivalen i Mullsjö. Workshopen var… omtumlande. Ja, det var väl mer som en intim föreläsning kring Petersens bilder, arbetssätt och fotografiska hemvist; sprängfylld med anekdoter och berättelser; avslutad med en granskning av deltagarnas fotografi. Det var viktigt för mig att få komma lite närmare en människa vars bilder gör ett så intensivt avtryck på mig varje gång jag ser dem. Att få möta den intensiva blicken. Ovanpå en känslosam upplevelse fick vi deltagare med oss metoder, förhållningssätt och en rik källa av fotografiska referenser att ösa ur. Och en del trösterika ord på vägen.

Efter workshopen gick jag en rask promenad kring Mullsjön för att få blod till tankarna. Jag stannade till vid några av planken längs sjön och fick se än fler starka bilder av Katja Tanhua och Bengt Jacobsson (se förra inlägget). Där fanns också sevärda bilder av Evelina Hedlund och Helena N Krig, två av de många engagerade volontärer som fick mig att känna mig verkligt välkommen till fotofestivalen.

Fotografiet ovan har inget med Mullsjö att göra. Det är en personlig bild av en gammal ladugårdsgavel på en plats där jag lekt mycket som barn. På bägge gavlarna finns, som ofta, en trekantig öppning som låter ladugårdssvalorna fritt flyga in och ut under sommaren. Men denna utväg/öppning är spärrad av några tunna brädbitar sedan många år tillbaka. Jag tror att det var min far som spikade upp dem, eftersom en och annan fågel valde att istället flyga mot en fönsterruta lite längre ned på gaveln; mot döden. Det är för övrigt en  märklig slags skuldkänslor och sorg som döda fåglar kan ge upphov till.

Utan denna berättelse om av omsorg spärrade utvägar blir bilden lätt reducerad till en abstrakt geometrisk figur med perspektiv, skärpeövergångar, gråskala och struktur. I bästa fall kan man se något slags tecken i den. Bilden kan lika gärna vändas upp och ned. Och det är en annan, om än viktig, berättelse.

Jag har träffat flera andra fotografer på festivalen, på workshopen och på utställningarna, och fått höra deras berättelser om sina bilder; och det har varit en stor behållning. En människa är mycket intressantare än ett fotografi.