En av världens mest kända paprika-fotografer är amerikanen Edward Weston (t ex denna). Weston är också, bland annat, känd för fotografier av nakna kvinnor och sin toalettstol. Enligt Susan Sontag (On Photography) var det Weston, André Kertesz och Bill Brandt som gjorde nakenfotografi rumsrent.

Weston fotograferade nakna kvinnor som möbler, lite som Robert Mapplethorpe (nyligen på Fotografiska) långt senare fotograferar snoppar som slokande liljeblomster. Ungraren Kertész gjorde en serie fotografier av nakna modeller reflekterade genom två skrattspeglar han kommit över i Paris; Distorsions. Lika genialiskt som Weston är tråkig, tycker jag. Brandt fotograferade surrealistiska scener; mörka, lite skrämmande. Nakenporträtten var ju bara en liten del av dessa tre fotografers digra produktion av bland annat landskap, gatumiljöer och porträtt. Men viktiga för fotokonstens utveckling, tydligen.

Nakenfotografi är komplicerat. Det kan väcka människors uppmärksamhet och känslor på så många olika sätt; nyfikenhet, anstötlighet, fascination, kränkthet, längtan, äckel med mera. Motiven löper stor risk att sexualiseras i betraktarens ögon, om det nu är avsikten eller ej. För den som har lite fantasi kan för övrigt vilket bildmotiv som helst bära sexuella undertoner.

(D40, 55 mm, f/5.6, 1/13 s)